JohannaSkog

 

sitter i köket, dricker vatten (med smak) , klurar och tänker.

mest på hur jag ska få ihop min text tills på fredag.

när de är mycket runt omkring mig får min hjärna

kortslutning, den slutar att fungerar. de är precis som att jag är

i en annan bubbla och bara ser på.

 

folk frågar mig hur de går i skolan. jag börjar lite svagt att säga

att de är mycket och lite svårt.. får snabbt svaret

" vad hade du räknat med?" eller "ja du visste väl vad du hade gett dig in på?"

 

helt ärligt de vet jag nog inte

vad jag har gett mig in på eller vad jag har räknat med.

 

för, den här korta tiden i skolan har varit väldigt omtummlande

mycket läsning, gripade, ilska och de värker inom en. de är som

att man vaknar till liv och märker hur de är runt omkring en.

alla dess barn som far illa ut i världen.

tanken fastnar där och jag släpper boken/slutar lyssnar på föreläsaren

och min hjärna börjar tänka, "vad kan jag göra för att hjälpa alla"

och oron för Alfons. när han blir stor, vad kommer han att vara med om.. och 1000 tankar till.

 

att börja studera har sett igång min hjärna på ett annat tänk

från ett arbetar/jobb tänk, till något mer... 

 

 

har varit lite nere idag

men nu på kvällskvisten ringde min momma mig

och allt kändes bättre på något sätt. pratade även med min fina kusin

och jag blev genast på bättre humör <3